Det va  en, dag när Johanna & Erik skulle ut i skogen och plocka bär till kakor.

De cyklade dit när dom va framme i '' Brunmarksskogen'' så hoppade vi av cyklarna.

- Erik här kan vi låsa cyklarna , sa Johanna.

- Okej, visst kommet, sa Erik

Erik & Johanna är syskon, men Johanna är 2 år äldre en Erik som är 8 år gammal.

De tog sina korgar och leta bär.

Det är sommar & klockan är 21.00 solen har gått ner, Erik & Johanna hör träden kysta & knackra till.

Erik, går längst fram & Johanna efter.

Erik hör ett eländigt men kort tjut.

Han kollar bak ingen där.

- Johanna vart är du?, du vet det är inte roligt om du skämtar.

Han får inget svar, han tar upp ficklampan, och ropar igen

- Johanna kom fram ärligt talat ag blir rädd!!!!

Erik, lämmnar korgen springer till cyklarna.

Johannas cykel är kvar, han låser upp sin och cyklar snabbt & hetsigt hem.

Pling plong...

Låter det från dörrklockan, mamma öppnar dörren och hinner inte ens säga hej innan Erik springer in & sätter sig brevid pappa, och gråter.

-Pappa, Johanna är borta, säger Erik

- Haha , Erik vad menar du , säger mamma

- Ja, hon har blivit tagen , vet inte hur jag vände mig om så va hon borta så hörde jag någon skrika, jag är rädd..

- Men heregud, Erik vad du har gått igenom just nu, Kajsa ring polisen meddetsamma!

Mer får ni veta på andra delen av '' Att leva drömmen ''...

Hej hej jag fick 26 unika besökare idag, & 0 kommentarer träna på att kommenter a vetja;)

Hmm.. låt mig tänka..

Jag tror jag börjar med en ny novell idag.

Hoppas jag hinner med Del 1 isf i 20 minuter.. 

Asså för 20.00 börjar Total Blackout på Kanal 5

Men vi ses då 

Puss & Kram // Marie   

Jag gick in i salen, där va Lisa och vinka till mig.

- Hej Alice vad ska du hitta på ?

- Jag vill göra en vas min mammas gick sönder idag, sa jag.

- Nååh , va snällt av dig, kom här kan du ta en färdig vas det enda du behöver göra är att måla den som du vill.

- Okej, tack så mycket, sa jag och försökte låta glad.

Jag gick  fram emot färgstudion och började måla, den skulle vara blå.

Sedan när jag va klar va jag faktist rätt nöjd med den, jag går ju i konst så inga konstigheter.

Jag hoppade på bussen på väg till mamma, när jag gick av bussen så såg jag pappa gå på prommenad med Dino & Busan, jag vinka och sa hej och krama pappa.

- Pappa du kommer väll hem snart? , sa jag

- Ja själklart min lilla Aliängel.

Sa pappa och försökte le, det känns bra när pappa kallar mig för aliängel för det har han gjort sen BB 

Hejdå sa jag och spran till porten och upp för trapporna öppnade dörrn med ett knack.

Mamma satt i soffan och va röd hon hade nog gråtit ihjäll sig..

Jag gick fram till mamma och gav henne vasen, så va inslagen.

Mamma kollade på mig och sa:

- Till mig?

- Ja mamma till dig.

Hon öppnade den och grät.

- Mamma! Jag menade inte att göra dig ledsen

- Gumman lilla Alice jag gråter inte för att jag är ledsen jag gråter för glädje som du har hämtat till mig..

Plötsligt kommer pappa in mamma står vid dörren för att lägga vasen på samlingen.

Mamma & pappa kollar på varandra och kramar varandra och pussas.

Jag ler och är glad.

- Aliängel kom hit så ska du få en bamsekram.

Och allt va löst.

Jag kommer strax ut med en ny novell;)

Puss & Kram// Marie

Mamma, kollade upp på mig & log.

- Jag måste gå ut men jag kommer om max 30 minuter!

- Okej, sa mamma med en svag röst.

Jag skyndade mig mott hallen  knöt fast mina skor, och knäppte jackan, kollade mig på spegeln för att checka att allt va på.

Det va mycket jag behövde:

Busskort

Nycklar

Halsduk

Vantar 

Mössa

Mobil.

Japp, jag hade allt!

-Hejdå mamma vi ses!

- Hejdå Alice...

Jag sprang ner för trapphuset ut genom porten och snabbt sprang jag ner mot busshållplatsen.

Kollade busstidstabellen.

Bussen skulle komma 16.43 & klockan va 16.38

Satte mig på bussbänken och kollade på klockan, den byte klockslagen sakta sakta sakta..

Äntligen så va klockan 16.38 där va bussen.

Jag va, nämnligen på väg till '' Lisas keramikstudio '' för att göra en ny vas till mamma.

Efter hennes ramlade ner från hyllan ovanför dörren.

Jag hörde högtalarna som sa '' Nästa Jakobsberg Torg ''

Jag plingade, och  gick av. Gick fram emot keramikstudion.

 Öppna dörren och vid kasan stog Sara, som vanligt.

- Hej Alice! Vad ska du hitta på idag då gumman?, sa Sara.

- Jag ska göra en ny vas till mamma hon har ju en samling med porslin och den ramla och gick sönder idag, sa jag.

- Okej bara för det får du 50% rabbat, alright? , sa Sara.

- Haha, tack så mycket Sara här får du 25;- , sa jag 

- Varsegod;)

Mer får ni veta i del 3...

Jag satt i mitt rum, jag kunde höra hur mamma och pappa bråkae i vardagsrummet.

Jag kämpade emot gråten.

Skulle de skiljas, eller någonsin sluta bråka?!

Vem skulle jag bo hos isåfall?

Skulle jag få välja?

Eller skulle jag va tvungen att bo hos båda varanan vecka eller så?

Jag gick fram till fönstret , och sedan till spegeln.

Bra, det syndes inte att jag va nära på att börja gråta.

Jag ville helst inte att pappa och mamma skulle se att jag var ledsen.

Jag öppnade försiktigt dörren och gick ut i köket.

Våra hundar Busan & Dino låg hopkrade i sin lilla säng, de såg förrviade ut.

DE kunde så klart inte veta som som hände.

Jag lyfte upp Busan & sa till Dino att komma.

Jag gick med hundarna till mitt rum.

Busan satte jag ner på in säng.

Sedan lyfte jag upp Dino och la han brevid Busan.

Jag satte mig brevid dom. Efter har klappat dom somnade dom.

Jag tog upp min nalle och krammade hårt.

Tårarna vällde upp i ögonen men jag torkade irreterad bort dom.

Jag skylle inte börja gråta!!

Jag skulle inte det!

PANG!

Jag hörde hur dörren slogs igen med en smäll.

Pappa stod antagligen inte ut längre.

Men vänta nu!

Om pappa smällde igen dörren med en sådan smäll, hur gick det då för mammas porslinsamling ?

Jag hörde några snyftningar. Jag la genast undan min nalle, öppnade dörren och spran fram till mamma.

Tårar rullar ner för hennes kind. Hennes favoritporslin hade ramlat på golvet och gått sönder när pappa smällde i dörren.

Jag gav mamma en kram. Hon kollade på mig.

- Förlåt, sa mamma

- För vadå? Det är inte ditt fel! Vad som en händer så älskar jag dig det vet du, svarade jag och försökte hålla tilbaks tårarna.

Mer får ni veta i andra delen av '' Kommer jag sluta gråta? ''