Mamma, kollade upp på mig & log.

- Jag måste gå ut men jag kommer om max 30 minuter!

- Okej, sa mamma med en svag röst.

Jag skyndade mig mott hallen  knöt fast mina skor, och knäppte jackan, kollade mig på spegeln för att checka att allt va på.

Det va mycket jag behövde:

Busskort

Nycklar

Halsduk

Vantar 

Mössa

Mobil.

Japp, jag hade allt!

-Hejdå mamma vi ses!

- Hejdå Alice...

Jag sprang ner för trapphuset ut genom porten och snabbt sprang jag ner mot busshållplatsen.

Kollade busstidstabellen.

Bussen skulle komma 16.43 & klockan va 16.38

Satte mig på bussbänken och kollade på klockan, den byte klockslagen sakta sakta sakta..

Äntligen så va klockan 16.38 där va bussen.

Jag va, nämnligen på väg till '' Lisas keramikstudio '' för att göra en ny vas till mamma.

Efter hennes ramlade ner från hyllan ovanför dörren.

Jag hörde högtalarna som sa '' Nästa Jakobsberg Torg ''

Jag plingade, och  gick av. Gick fram emot keramikstudion.

 Öppna dörren och vid kasan stog Sara, som vanligt.

- Hej Alice! Vad ska du hitta på idag då gumman?, sa Sara.

- Jag ska göra en ny vas till mamma hon har ju en samling med porslin och den ramla och gick sönder idag, sa jag.

- Okej bara för det får du 50% rabbat, alright? , sa Sara.

- Haha, tack så mycket Sara här får du 25;- , sa jag 

- Varsegod;)

Mer får ni veta i del 3...

Jag satt i mitt rum, jag kunde höra hur mamma och pappa bråkae i vardagsrummet.

Jag kämpade emot gråten.

Skulle de skiljas, eller någonsin sluta bråka?!

Vem skulle jag bo hos isåfall?

Skulle jag få välja?

Eller skulle jag va tvungen att bo hos båda varanan vecka eller så?

Jag gick fram till fönstret , och sedan till spegeln.

Bra, det syndes inte att jag va nära på att börja gråta.

Jag ville helst inte att pappa och mamma skulle se att jag var ledsen.

Jag öppnade försiktigt dörren och gick ut i köket.

Våra hundar Busan & Dino låg hopkrade i sin lilla säng, de såg förrviade ut.

DE kunde så klart inte veta som som hände.

Jag lyfte upp Busan & sa till Dino att komma.

Jag gick med hundarna till mitt rum.

Busan satte jag ner på in säng.

Sedan lyfte jag upp Dino och la han brevid Busan.

Jag satte mig brevid dom. Efter har klappat dom somnade dom.

Jag tog upp min nalle och krammade hårt.

Tårarna vällde upp i ögonen men jag torkade irreterad bort dom.

Jag skylle inte börja gråta!!

Jag skulle inte det!

PANG!

Jag hörde hur dörren slogs igen med en smäll.

Pappa stod antagligen inte ut längre.

Men vänta nu!

Om pappa smällde igen dörren med en sådan smäll, hur gick det då för mammas porslinsamling ?

Jag hörde några snyftningar. Jag la genast undan min nalle, öppnade dörren och spran fram till mamma.

Tårar rullar ner för hennes kind. Hennes favoritporslin hade ramlat på golvet och gått sönder när pappa smällde i dörren.

Jag gav mamma en kram. Hon kollade på mig.

- Förlåt, sa mamma

- För vadå? Det är inte ditt fel! Vad som en händer så älskar jag dig det vet du, svarade jag och försökte hålla tilbaks tårarna.

Mer får ni veta i andra delen av '' Kommer jag sluta gråta? ''